Ägtenskaps band. Barns förmån. Lifsens wäg. Rikedoms bruk.

¹ Och det begaf sig, när JEsus hade fullkomnat det talet, gick han utaf Galileen, och kom in i Judee landsändar, wid sidon af Jordan.

² Och honom följde mycket folk; och han gjorde dem der helbregda.

³ Då gingo de Phariseer fram til honom, frestade honom, och sade til honom: Är det ock rätt, at man skiljer sig wid sina hustru, för allahanda sakers skull?

⁴ Då swarade han, och sade til dem: Hafwen I icke läsit, at den som gjorde menniskona af begynnelsen, man och qwinna gjorde han dem?

⁵ Och sade: Fördenskull skall man öfwergifwa fader och moder, och blifwa när sine hustru; och de tu warda et kött;

⁶ Så äro de icke nu tu, utan et kött; det nu Gud hafwer sammanfogat, skall menniskan icke åtskilja.

⁷ Då sade de til honom: Hwi böd då Moses gifwa skiljobref, och öfwergifwa henne?

⁸ Sade han til dem: För edart hjertas hårdhets skull, tilstadde Moses, at I måtten öfwergifwa edra hustrur; men af begynnelsen war det icke så.

⁹ Men jag säger eder: Hwar som skiljer sina hustru ifrå sig, utan för hors skull, och tager ena andra, han gör hor; och den som tager den öfwergifna, han gör hor.

¹⁰ Då sade hans Lärjungar til honom: Hafwer mansens sak sig så med hustrune, då är icke godt gifwa sig i ägtenskap.

¹¹ Då sade han til dem: Hwar man tager icke detta ordet, utan de, hwilkom det blifwer gifwet;

¹² Ty somlige snöpte äro, som så äro födde af moderlifwet; och somlige snöpte äro, som äro snöpte af menniskom; och somlige snöpte äro, som sig sjelfwa hafwa snöpt, för himmelrikets skull. Hwilken som kan tagat, han taget.

¹³ Då wordo barn burne til honom, at han skulle lägga händer på dem, och bedja; men Lärjungarna näpste dem.

¹⁴ Då sade JEsus: Låter betämma barnen, och förmener dem icke komma til mig; ty sådana hörer himmelriket til.

¹⁵ Och när han hade lagt händer på dem, gick han dädan.

¹⁶ Och si, en gick fram, och sade til honom: Gode Mästar, hwad godt skall jag göra, at jag må få ewinnerligit lif?

¹⁷ Då sade han til honom: Hwi kallar du mig godan? Ingen är god, utan Gud allena; men wilt du ingå til lifwet, så håll budorden.

¹⁸ Sade han til honom: Hwilka? Sade JEsus: Du skalt icke dräpa: du skalt icke bedrifwa hor: du skalt icke stjäla: du skalt icke bära falsk wittne;

¹⁹ Hedra din fader och dina moder; och du skall älska din nästa, såsom dig sjelf.

²⁰ Då sade den unge mannen til honom: Allt detta hafwer jag hållit af min ungdom; hwad fattas mig ännu?

²¹ Sade JEsus til honom: wilt du wara fullkomlig, så gack bort, sälj det du hafwer, och gif de fattiga, och du skalt få en skatt i himmelen; och kom, och följ mig.

²² När den unge mannen hörde detta ordet, gick han bedröfwad bort; ty han hade många ägodelar.

²³ Då sade JEsus til sina Lärjungar: Sannerliga säger jag eder: Dem rika är swårt gå in i himmelriket.

²⁴ Och yttermera säger jag eder: Det är lättare, at en camel går genom et nålsöga, än at en rik kommer i Guds rike.

²⁵ När Lärjungarna detta hörde, wordo de ganska förfärade, och sade: Ho kan då warda salig?

²⁶ Då såg JEsus til dem, och sade til dem: För menniskom är det omöjeligit; men för Gudi äro all ting möjelig.

²⁷ Då swarade Petrus, och sade til honom: Si, wi hafwe öfwergifwit all ting, och följt dig; hwad skole wi få derföre?

²⁸ Då sade JEsus til dem: Sannerliga säger jag eder, at I, som mig hafwen efterföljt; i den nya födelsen, när menniskones Son warder sittandes på sins majestäts säte, då skolen ock I sitta på tolf säte, dömande de tolf Israels slägte.

²⁹ Och hwar och en, som öfwergifwer hus, eller bröder, eller systrar, eller fader, eller moder, eller hustru, eller barn, eller åkrar, för mitt Namns skull, han skall få hundradefaldt, och ärfwa ewinnerligit lif.

³⁰ Men månge de främste blifwa de ytterste, och de ytterste de främste.