Jerusalems förstöring. werldenes ände.

¹ Då gick JEsus sin wäg utaf templet; och hans Lärjungar gingo til honom, at de skulle låta honom se templets byggning.

² Då sade JEsus til dem: Sen I icke allt detta? Sannerliga säger jag eder: Här skall icke låtas en sten på den andra, som icke blifwer nederbruten.

³ Och när han satt på Oljoberget, gingo hans Lärjungar til honom afsides, och sade: Säg oss, när detta skall ske? Och hwad warder för tekn til din tilkommelse, och werldenes ända?

⁴ Då swarade JEsus, och sade til dem: Ser til, at ingen förförer eder:

⁵ Ty månge skola komma i mitt Namn, och säga: Jag är Christus; och skola förföra många.

⁶ I skolen få höra örlig, och rykte af örlig: ser til, at I blifwen icke försoffade; ty allt detta måste ske, men det är icke strax änden.

⁷ Det ena folket skall resa sig up emot det andra, och det ena riket emot det andra; och skola blifwa pestilentier, och hunger, och jordbäfning, mångastäds.

⁸ Då skall nöden aldraförst begynnas.

⁹ Då skola de öfwerantwarda eder uti twång, och dräpa eder; och I skolen blifwa hatade af all folk, för mitt Namns skull.

¹⁰ Och då skola månge förargas, och inbördes den ena förråda den andra, och inbördes hata hwarannan.

¹¹ Och månge falske Propheter skola upkomma, och förföra många.

¹² Och efter det ondskan får öfwerhandena, warder kärleken i mångom förkolnad.

¹³ Men den som blifwer fast uti ändan, han warder salig.

¹⁴ Och detta Ewangelium om riket skall warda predikadt i hela werldene, til et wittnesbörd öfwer all folk; och då skall änden komma.

¹⁵ När I nu fån se förödelsens styggelse, af hwilko sagdt är genom Daniel Propheten, ståndandes i det helga rummet; den som läs det, han gifwe akt deruppå;

¹⁶ De som då i Judiska landet äro, fly de på bergen:

¹⁷ Och den som är uppå taket, han stige icke ned, til at taga något ut af sitt hus:

¹⁸ Och den som är ute på markene, gånge icke tilbaka efter sin kläder.

¹⁹ Men we dem som hafwande äro, och dem som dia gifwa, i den tiden.

²⁰ Men beder, at edor flykt sker icke om wintren, eller om Sabbathen.

²¹ Ty då skall warda en stor wedermöda, så at hon hafwer icke warit sådana ifrå werldenes begynnelse och til denna tiden, ej heller warda skall.

²² Och om de dagar icke worde förstäckte, då worde intet kött frälst; men för de utwaldas skull skola de dagar warda förstäckte.

²³ Om någor säger då til eder: Si, här är Christus, eller der; så tror det intet.

²⁴ Ty falske Christi och falske Propheter skola upkomma, och skola göra stor tekn och under; så at, om möjeligit wore, skola ock de utwalde förförde warda.

²⁵ Si, jag hafwer sagt eder det framföre åt.

²⁶ Derföre, om de då säga til eder: Si, han är uti öknene; går icke ut: Si, han är i kammaren; tror det icke.

²⁷ Ty såsom ljungelden går ut af öster, och synes allt intil wester; så warder ock menniskones Sons tilkommelse.

²⁸ Men der som åtelen är, dit församla sig ock örnarne.

²⁹ Men strax efter den tidsens wedermödo skall solen blifwa mörk, och månen skall icke gifwa sitt sken, och stjernorna skola falla af himmelen, och himlarnas krafter skola bäfwa.

³⁰ Och då skall synas menniskones Sons tekn i himmelen: Och då skola all slägte på jordene jämra sig, och skola se menniskones Son komma i himmelens sky, med stora kraft och härlighet.

³¹ Och han skall utsända sina Änglar, med höga basunaröst; och de skola församla hans utwalda ifrå de fyra wäder; ifrå den ena himmelens ända til den andra.

³² Af fikonaträt lärer en liknelse: När nu dess qwistar knoppas, och löfwet begynner springa ut, så weten I, at sommaren är hardt när:

³³ Så ock, när I sen allt detta, så weter, at det är hardt för dörene.

³⁴ Sannerliga säger jag eder: Detta slägtet skall icke förgås, förr än allt detta sker.

³⁵ Himmel och jord skola förgås; men min ord skola icke förgås.

³⁶ Men om den dagen och om den stundena wet ingen, icke Änglarna i himmelen, utan min Fader allena.

³⁷ Men lika som det war i Noe tid, så skall ock menniskones Sons tilkommelse wara.

³⁸ Ty såsom de woro i de dagar för flodene; de åto och drucko, togo hustrur, och gåfwos mannom, intil den dagen, då Noe gick i arken:

³⁹ Och wisste intet af, förr än floden kom, och tog dem allasamman bort; så skall ock menniskones Sons tilkommelse wara.

⁴⁰ Då skola twå wara ute på markene; den ene blifwer uptagen, den andre blifwer qwarlåten.

⁴¹ Twå skola mala på ene qwarn; den ene blifwer uptagen, den andre blifwer qwarlåten.

⁴² Waker fördenskull; ty I weten icke, hwad stund edar HERre warder kommandes.

⁴³ Men det skolen I weta at, wisste husbonden, hwad stund tjufwen skulle komma, förwisso wakade han, och läte icke upbryta sitt hus.

⁴⁴ Derföre warer I ock redo; ty, den stund I icke menen, warder menniskones Son kommandes.

⁴⁵ Hwilken är nu en trogen och snäll tjenare, som herren hafwer satt öfwer sitt husfolk, at han skall gifwa dem mat i rättom tid?

⁴⁶ Salig är den tjenaren, som hans herre finner så görandes, när han kommer:

⁴⁷ Sannerliga säger jag eder, han skall sätta honom öfwer alla sina ägodelar.

⁴⁸ Men om så är, at den onde tjenaren säger i sitt hjerta: Min herre kommer icke ännu brådt:

⁴⁹ Och begynner så slå sina medtjenare; ja, äta och dricka med de druckna:

⁵⁰ Så kommer dens tjenarens herre, den dag han icke wäntar honom, och den stund han icke menar:

⁵¹ Och skall sönderhugga honom, och gifwa honom hans lön med skrymtare. Der skall wara gråt och tandagnisslan.