¹ Förty himmelriket är likt enom husbonda, som gick ut bittida om morgonen, till att leja sig arbetare i sin vingård.

² Och när han hade varit öfverens med arbetarena om en viss dagspenning, sände han dem i sin vingård.

³ Sedan gick han ut vid tredje stunden, och såg några andra ståndande fåfänga på torget;

⁴ Och sade till dem: Går ock I uti min vingård; och hvad skäligit är, vill jag gifva eder.

⁵ Och de gingo. Och åter gick han ut vid sjette och nionde stunden, och gjorde sammaledes.

⁶ Men vid den ellofte stundena gick han ut, och fann några andra ståndande fåfänga, och sade till dem: Hvi stån I här hela dagen fåfänge?

⁷ De sade till honom: Ty ingen hafver lejt oss. Då sade han till dem: Går ock I uti min vingård; och hvad skäligit är, skolen I få.

⁸ När aftonen kom, sade vingårdsherren till sin skaffare: Kalla fram arbetarena, och gif dem deras lön, begynnandes på de sista, intill de första.

⁹ Och när de kommo fram, som vid ellofte stundena komne voro, fick hvardera dagspenningen.

¹⁰ Men när de förste kommo, mente de, att de skulle fått mer; och fingo ock hvardera dagspenningen.

¹¹ Och när de så fingo, knorrade de emot husbondan;

¹² Och sade: Desse siste hafva arbetat en timma, och du gjorde dem lika med oss, som hafva burit dagsens tunga och hettan.

¹³ Då svarade han enom af dem, och sade: Min vän, jag gör dig ingen orätt; vast du icke öfverens med mig om en viss dagspenning?

¹⁴ Tag det dig tillhörer, och gack din väg; men jag vill gifva denna sista så mycket som dig.

¹⁵ Eller må jag icke göra uti min ting hvad jag vill? Ser du fördenskull illa ut, att jag så god är?

¹⁶ Alltså varda de ytterste de främste, och de främste de ytterste. Ty månge äro kallade; men få äro utvalde.

¹⁷ Och så drog Jesus upp till Jerusalem, och tog de tolf Lärjungarna till sig på vägen, och sade till dem:

¹⁸ Si, vi farom upp till Jerusalem, och menniskones Son skall öfverantvardas dem öfversta Prestomen, och dem Skriftlärdom; och de skola döma honom till döden.

¹⁹ Och de skola öfverantvarda honom Hedningomen, till att begabbas, och hudflängas, och korsfästas; och tredje dagen skall han uppstå igen.

²⁰ Då steg Zebedei söners moder fram till honom med sina söner, tillbad honom, och begärade något af honom.

²¹ Då sade han till henne: Hvad vill du? Sade hon till honom: Låt dessa två mina söner sitta i ditt rike; den ena på dina högra hand, och den andra på dina venstra.

²² Då svarade Jesus, och sade: I veten icke hvad I bedjen; kunnen I dricka den kalken, som jag skall dricka, och döpas med det dopet, som jag döpes med? Då sade de till honom: Ja, väl.

²³ Sade han till dem: Min kalk skolen I visst dricka, och döpas med det dop, som jag döpes med; men sitta på mina högra hand och venstra står icke mig till att gifva, utan dem som det tillredt är af minom Fader.

²⁴ När de tio det hörde, vordo de misslynte på de två bröderna.

²⁵ Då kallade Jesus dem till sig, och sade: I veten, att verldslige Förstar äro rådande, och de som herrar äro, hafva magtena.

²⁶ Så skall det icke vara ibland eder; utan den, som vill vara mägtig ibland eder, han vare edar tjenare.

²⁷ Och hvilken ibland eder vill vara den främste, han vare edar dräng.

²⁸ Såsom menniskones Son är icke kommen, på det han vill låta tjena sig, utan att han vill tjena, och gifva sitt lif till återlösning för många.

²⁹ Och när de gingo utaf Jericho, följde honom mycket folk.

³⁰ Och si, två blinde såto vid vägen; och när de hörde, att Jesus gick der fram, ropade de, och sade: Ack! Herre, Davids Son, förbarma dig öfver oss.

³¹ Men folket näpste dem, att de skulle tiga. Då ropade de dessmer, och sade: Ack! Herre, Davids Son, förbarma dig öfver oss.

³² Då stadnade Jesus, och kallade dem, och sade: Hvad viljen I, att jag skall göra eder?

³³ De sade till honom: Herre, att vår ögon måtte öppnas.

³⁴ Då varkunnade sig Jesus öfver dem, och tog på deras ögon; och straxt fingo de sina syn, och följde honom.