¹ Och sex dagar derefter tog Jesus Petrum, och Jacobum, och Johannem, hans broder, till sig; och hade dem afsides upp på ett högt berg.

² Och vardt förklarad för dem; och hans ansigte sken som solen, och hans kläder voro hvit som ett ljus.

³ Och si, dem syntes Mose, och Elias, talande med honom.

⁴ Då svarade Petrus, och sade till Jesum: Herre, här är oss godt vara; vill du, så vilje vi här göra tre hyddor; dig ena, och Mosi ena, och Elie ena.

⁵ Vid han ännu talade, si, en ljus sky omskyggde dem; och si, en röst utur skyn sade: Denne är min käre Son, i hvilkom jag hafver ett godt behag; honom hörer.

⁶ Och när Lärjungarna det hörde, föllo de på sitt ansigte, och vordo svårliga förfärade.

⁷ Men Jesus gick till, och tog på dem, och sade: Står upp, och rädens icke.

⁸ Men då de upplyfte sin ögon, sågo de ingen, utan Jesum allena.

⁹ Och när de gingo ned af berget, böd Jesus dem, och sade: Säger för ingen denna synena, tilldess menniskones Son är uppstånden ifrå de döda.

¹⁰ Och frågade honom hans Lärjungar, och sade: Hvi säga då de Skriftlärda, att Elias måste komma tillförene?

¹¹ Jesus svarade, och sade till dem: Elias skall ju komma först, och skicka all ting i lag igen.

¹² Men jag säger eder: Elias är allaredo kommen, och de kände honom intet; utan gjorde honom hvad de ville. Sammalunda skall ock menniskones Son lida af dem.

¹³ Då förstodo Lärjungarna, att han sade dem om Johanne Döparen.

¹⁴ Och när de kommo till folket, steg en man fram, böjde för honom sin knä;

¹⁵ Och sade: Herre, förbarma dig öfver min son, ty han är månaderasande, och lider stor jämmer; ty han faller ofta i elden, och ofta i vattnet;

¹⁶ Och jag hade honom fram för dina Lärjungar, och de kunde intet hjelpa honom.

¹⁷ Då svarade Jesus, och sade: O du otrogna och genvördiga slägte, huru länge skall jag vara med eder? Huru länge skall jag lida eder? Hafver honom hit.

¹⁸ Och Jesus hotade honom, och djefvulen gick ut af honom; och drängen vardt helbregda i samma stund.

¹⁹ Då gingo Lärjungarna till Jesum afsides, och sade: Hvi kunde icke vi drifva honom ut?

²⁰ Jesus sade till dem: För edra otros skull. Sannerliga säger jag eder: Om I hafven trona som ett senapskorn, då mågen I säga till detta berget: Gack hädan dit bort, och det skall gå; och eder varder intet omöjeligit.

²¹ Men detta slaget går icke ut, utan med bön och fasto.

²² Men då de vistades i Galileen, sade Jesus till dem: Det skall ske, att menniskones Son varder öfverantvardad i menniskors händer;

²³ Och de skola dräpa honom, och tredje dagen skall han stå upp igen. Och de vordo storliga bedröfvade.

²⁴ Och när de kommo till Capernaum, gingo de, som skattpenningen plägade uppbära, till Petrum, och sade: Plägar icke edar mästare gifva skattpenning?

²⁵ Då sade han: Ja; och som han kom i huset, förekom honom Jesus, och sade: Hvad synes dig, Simon? Af hvem taga jorderikes Konungar tull eller skatt? Af sin barn, eller af de främmande?

²⁶ Sade Petrus till honom: Af de främmande. Då sade Jesus till honom: Så äro ju barnen fri.

²⁷ Men på det vi icke skole förarga dem, så gack till hafvet, och kasta ut kroken; och den första fisk du får, tag. Och när du låter upp hans mun, varder du finnandes en penning; den tag, och få honom ut, för mig och dig.