Christi intåg, hunger, nit. Trones kraft. Phariseernas fråga.

¹ Och då de kommo in mot Jerusalem, till Bethphage och Bethanien, vid Oljoberget, utsände han två af sina Lärjungar;

² Och han sade till dem: Går i byn, som för eder är; och straxt I kommen derin, värden I finnande en fala bunden, der ännu ingen menniska på sutit hafver; löser honom, och hafver honom hit.

³ Och om någor säger till eder: Hvi gören I detta? säger: Herren behöfver honom; och då skall han straxt sända honom hit.

⁴ Så gingo de bort, och funno fålan bunden för dörrene, vid vägamotet, och löste honom.

⁵ Och somlige, som der stodo, sade till dem: Hvad gören I, att I lösen fålan?

⁶ Då sade de till dem, såsom Jesus hade budit dem; så läto de betämma dem.

⁷ Och de hade fålan till Jesum, och kastade sin kläder på honom; och han satte sig deruppå.

⁸ Och månge bredde sin kläder på vägen; och somlige skåro qvistar af trän, och strödde på vägen.

⁹ Och de der föregingo, och der efterföljde, ropade, och sade: Hosianna! välsignad vare den, som kommer i Herrans Namn.

¹⁰ Välsignad vare vårs faders Davids rike, som kommer i Herrans Namn; Hosianna i höjdene!

¹¹ Och Herren gick in i Jerusalem, och i templet, och besåg all ting. Och när det led at aftonen, gick han ut till Bethanien, med de tolf.

¹² Och dagen derefter, då de gingo ut ifrå Bethanien, hungrade honom.

¹³ Och han fick se ett fikonaträ der långt ifrå, som löf hade; dit kom han, om han tilläfventyrs måtte finna der något uppå; och da han kom dit, fann han der intet annat än löf; ty det var icke då tid till fikon.

¹⁴ Och Jesus svarade, och sade till det: Äte aldrig någor härefter frukt af dig till evig tid. Och hans Lärjungar hörde det.

¹⁵ Och de kommo till Jerusalem. Och Jesus gick in i templet, och begynte utdrifva dem som sålde och köpte i templet; och förstörte de vexlares bord, och deras stolar som dufvor sålde;

¹⁶ Och stadde icke till, att någor bar något genom templet.

¹⁷ Och han lärde, och sade till dem: Är icke skrifvet: Mitt hus skall kallas ett bönehus allom folkom? Men I hafven gjort det till en röfvarekulo.

¹⁸ Och de Skriftlärde och öfverste Prosterne fingo det höra; och begynte söka efter, huru de kunde förgöra honom, men de fruktade för honom; ty allt folket förundrade sig på hans lärdom.

¹⁹ Och då aftonen kom, gick han utu staden.

²⁰ Och om morgonen gingo de der framom, och sägo fikonaträt förtorkadt vara intill roten.

²¹ Då kom Petrus det ihåg, och sade till honom: Rabbi, si, det fikonaträt, som du bannade, är förtorkadt.

²² Jesus svarade, och sade till dem: Hafver trona till Gud.

²³ Sannerliga säger jag eder: Hvilken som helst sade till detta berg: Häf dig upp, och kasta dig i hafvet; och han tviflade intet i sitt hjerta, utan trodde så ske skola som han sade; honom skall ske allt det han säger.

²⁴ Derföre säger jag eder: Allt det I bedjen i edra böner, tror att I fån det, så skall det ske eder.

²⁵ Och när I stån och bedjen, så förlåter, om I något hafven emot någon; på det edar Fader, som i himmelen är, skall ock förlåta eder edra brister.

²⁶ Men om I icke förlåten, så skall icke heller edar Fader, som är i himmelen, förlåta det I bryten.

²⁷ Och som de kommo åter till Jerusalem, och han gick i templet, kommo till honom de öfverste Presterna, och de Skriftlärde, och de äldste;

²⁸ Och de sade till honom: Af hvad magt gör du detta P Och hvilken hafver gifvit dig denna magten, att du detta göra skall?

²⁹ Jesus svarade, och sade till dem: Jag vill ock något spörja eder; svarer mig, så vill jag säga eder, af hvad magt jag detta gör.

³⁰ Johannis döpelse, var den af himmelen, eller af menniskor? Svarer mig.

³¹ Och de tänkte vid sig, och sade: Säge vi, af himmelen; då säger han: Hvi trodden I honom icke då?

³² Men säge vi, att den var af menniskom, rädes vi för folket; ty alle höllo Johannes för en sann Prophet.

³³ Och så svarade de, sägande till Jesum: Vi. vete det icke. Svarade Jesus, och sade till dem: Icke heller säger jag eder, af hvad magt jag detta gör.