Templets förstöring. Verldenes ände.

¹ Och då han gick ut af templet, sade till honom en af hans Lärjungar: Mästar, se hurudana stenar, och hurudana byggning är detta.

² Jesus svarade, och sade till honom; Ser du denna stora byggningen? En sten varder icke qvarliggandes på den andra, den icke afbruten varder.

³ Och då han satt på Oljoberget, tvärtemot templet, frågade honom Petrus, oct Jacobus, och Johannes, och Andreas, afsides:

⁴ Säg oss, när detta skall ske? Och hvad tecken är dertill, när detta skall allt fullbordas?

⁵ Svarade Jesus, och begynte säga: Ser till, att ingen bedrager eder.

⁶ Ty månge varda kommande i mitt Namn, sägande: Jag är Christus; och de skola bedraga många.

⁷ Men när I fån höra örlig, och örligs rykte, varer icke bedröfvade; ty det måste så ske; men det är icke straxt änden.

⁸ Det ena folket skall uppsätta sig emot det andra, och det ena riket emot det andra; och jordbäfning skall varda mångastäds; och hunger och förskräckelser skola varda. Detta är begynnelsen till vedermödon.

⁹ Men tager I eder vara; ty de skola öfverantvarda eder in på Rådhusen och Synagogorna; och I skolen varda hudflängde, och framdragne för Förstår och Konungar, för mina skull, till ett vittnesbörd öfver dem.

¹⁰ Och Evangelium måste först predikadt varda för all folk.

¹¹ När de nu draga eder fram, och öfverantvarda eder, så hafver ingen omsorg, hvad I skolen säga; och tänker der intet på framföreåt; utan, hvad eder ingifvet varder i samma stunden, det tåler; ty det ären icke I, som talen, utan den Helge Ande.

¹² Och den ene brödren skall öfverantvarda den andra i döden, och fadren sonen; och barnen skola sig uppsätta mot föräldrarna, och hjelpa till att döda dem.

¹³ Och I skolen varda förhatade af allom, för mitt Namns skull; men den som härdar intill ändan, han varder salig.

¹⁴ Men då I fån se förödelsens styggelse, deraf sagdt är genom Propheten Daniel, ståndandes der det icke skall; (den det läs, lian förstå det) de som då äro i Judeen, de fly upp på bergen.

¹⁵ Men den der är på taket, han gånge icke neder i huset, och gånge icke in, till att taga något utu sitt hus.

¹⁶ Och den som är på åkren, han vände icke tillbaka, till att taga sin kläder.

¹⁷ Ve dem, som hafvande äro, eller dia gifva, i de dagar.

¹⁸ Men beder, att edor flykt icke sker om vinteren;

¹⁹ Ty i de dagar varder sådana bedröfrelse, att slik hafver icke varit, ifrå kreaturens begynnelse, dem Gud skapat hafver, intill nu; och ej heller varder.

²⁰ Och hvar Herren icke hade förkortat de dagar, vorde intet kött saligt; men för de utkorades skull, som han utkorat hafver, förkortade han dagarna.

²¹ När då någor ville säga till eder: Si, här är Christus; eller si, han är der; tror det intet;

²² Ty falske Christi och falske Propheter skola upphäfva sig, och skola göra tecken och under, så att de ock skola förföra de utkorada, om möjeligit vore.

²³ Men tager I eder vara; si, jag hafver sagt eder all ting framföreåt.

²⁴ Men i de dagar, efter den bedröfvelsen, skall solen förmörkas, och månen skall icke gifva sitt sken;

²⁵ Och himmelens stjernor skola nederfalla, och himmelens krafter skola bäfva.

²⁶ Och då skola de få se menniskones Son komma i skyn, med stor magt och härlighet.

²⁷ Och då skall han sända sina Änglar, till att församla sina utkorada, ifrå fyra väder; ifrå jordenes ända intill himmelens anda.

²⁸ Lärer af fikonaträt en liknelse: När nu dess qvist ar klen, och begynner bära löf, så veten I, att sommaren är när;

²⁹ Sammalunda ock, när I sen detta ske, så veter att det är när för dörrene.

³⁰ Sannerliga säger jag eder, att detta slägtet skall icke förgås, förr än allt detta skedt är.

³¹ Himmel och jord skola förgås; men min ord skola icke förgås.

³² Men om den dagen, och den stunden, vet ingen; icke Änglarna, som i himmelen äro, ej heller Sonen; utan Fadren allena.

³³ Ser till, vaker och beder; ty I veten icke, när tiden är.

³⁴ Såsom en man, den der drog bort i främmande land, och lät blifva sitt hus, och gaf sina tjenare magt, och hvarjom och enom sina sysslo, och böd dörravaktaren, att han skulle vaka.

³⁵ Vaker fördenskull; ty I veten icke, när husbonden kommer, antingen om aftonen, eller midnattstid, eller i hönsgälden, eller om morgonen;

³⁶ Att, då han kommer hasteliga, han icke skall finna eder sofvande.

³⁷ Men hvad jag säger eder, det säger jag allom: Vaker.