JEsus föraktas. De tolf utsändas, Johannes dräpes. Femtusen män spisas. JEsus går på watnet.

JEsus föraktas. De tolf utsändas, Johannes dräpes. Femtusen män spisas. JEsus går på watnet.

¹ Och han gick ut dädan, och kom in uti sitt fädernesland, och hans Lärjungar följde honom. Och han gick ut dädan, och kom in uti sitt fädernesland, och hans Lärjungar följde honom.

² Och när Sabbathen kom, begynte han lära i Synagogon; och månge, som det hörde, förundrade sig storliga, sägande: Hwadan kommer honom detta? Och hwad wisdom är denne, som honom gifwen är, och sådana krafter, som ske igenom hans händer?

³ Är icke denne den timbermannen, Marie Son, Jacobi broder, och Jose, och Jude och Simons? Äro ock icke hans systrar här när oss? Och de förargades på honom. Är icke denne den timbermannen, Marie Son, Jacobi broder, och Jose, och Jude och Simons? Äro ock icke hans systrar här när oss? Och de förargades på honom.

⁴ Då sade JEsus til dem: En Prophet warder icke föraktad, utan i sitt fädernesland, och ibland sina fränder, och sitt folk. Då sade JEsus til dem: En Prophet warder icke föraktad, utan i sitt fädernesland, och ibland sina fränder, och sitt folk.

⁵ Och han kunde der ingen kraft göra, utan det, at han lade händerna på några få sjuka, och botade dem. Och han kunde der ingen kraft göra, utan det, at han lade händerna på några få sjuka, och botade dem.

⁶ Och han förundrade sig på deras otro; och han gick omkring i byarna allestäds deromkring, och lärde. Och han förundrade sig på deras otro; och han gick omkring i byarna allestäds deromkring, och lärde.

⁷ Och han kallade för sig de tolf, tog til at utsända dem, twå och twå; gifwandes dem magt emot de orena andar. Och han kallade för sig de tolf, tog til at utsända dem, twå och twå; gifwandes dem magt emot de orena andar.

⁸ Och böd dem, at de intet skulle taga med sig til wägs, utan käppen allena; icke skräppo, icke bröd, inga penningar i pungen: Och böd dem, at de intet skulle taga med sig til wägs, utan käppen allena; icke skräppo, icke bröd, inga penningar i pungen:

⁹ Utan de skulle wara skodde; och at de icke skulle kläda sig i twå kjortlar. Utan de skulle wara skodde; och at de icke skulle kläda sig i twå kjortlar.

¹⁰ Och sade til dem: Hwar som helst I ingån uti et hus, blifwen der, til dess I dragen dädan. Och sade til dem: Hwar som helst I ingån uti et hus, blifwen der, til dess I dragen dädan.

¹¹ Och hwilken som icke anammar eder, eller icke hörer eder, går der ut, och skudder af eder det stoft, som är under edra fötter, til wittnesbörd öfwer dem. Sannerliga säger jag eder: Drägeligare warder Sodome och Gomorre på domedag, än dem stadenom. Och hwilken som icke anammar eder, eller icke hörer eder, går der ut, och skudder af eder det stoft, som är under edra fötter, til wittnesbörd öfwer dem. Sannerliga säger jag eder: Drägeligare warder Sodome och Gomorre på domedag, än dem stadenom.

¹² Och de gingo ut, och predikade, at man skulle bättra sig; Och de gingo ut, och predikade, at man skulle bättra sig;

¹³ Och utdrefwo många djeflar, och smorde många kränka med oljo, och botade dem. Och utdrefwo många djeflar, och smorde många kränka med oljo, och botade dem.

¹⁴ Och fick Konung Herodes deta höra, ty hans namn war redo kunnigt, och sade: Den Johannes, som döpte, är upstånden ifrå de döda, och derföre gör han sådana krafter. Och fick Konung Herodes deta höra, ty hans namn war redo kunnigt, och sade: Den Johannes, som döpte, är upstånden ifrå de döda, och derföre gör han sådana krafter.

¹⁵ Somlige sade: Det är Elias, och somlige sade: Det är en Prophet, eller såsom en af Propheterna. Somlige sade: Det är Elias, och somlige sade: Det är en Prophet, eller såsom en af Propheterna.

¹⁶ Då Herodes sådant hörde, sade han: Denne är Johannes, som jag halshögg; han är upstånden ifrå de döda. Då Herodes sådant hörde, sade han: Denne är Johannes, som jag halshögg; han är upstånden ifrå de döda.

¹⁷ Ty Herodes hade sändt bort, och låtit gripa Johannes, och satt honom i fängelse, för Herodias, sins broders Philippi hustrus, skull; ty han hade tagit henne til hustru: Ty Herodes hade sändt bort, och låtit gripa Johannes, och satt honom i fängelse, för Herodias, sins broders Philippi hustrus, skull; ty han hade tagit henne til hustru:

¹⁸ Men Johannes sade til Herodes: Dig är icke låfligit at hafwa dins broders hustru. Men Johannes sade til Herodes: Dig är icke låfligit at hafwa dins broders hustru.

¹⁹ Men Herodias gick efter hans argesta, och hade gerna dräpit honom; och kunde dock icke komma dess wid; Men Herodias gick efter hans argesta, och hade gerna dräpit honom; och kunde dock icke komma dess wid;

²⁰ Ty Herodes fruktade Johannem, wetande, at han war en from och helig man; och aktade honom, och lydde honom i mång stycke, och hörde honom gerna. Ty Herodes fruktade Johannem, wetande, at han war en from och helig man; och aktade honom, och lydde honom i mång stycke, och hörde honom gerna.

²¹ Då nu en belägen dag kom, at Herodes, på sin födelsedag, gaf de öfwersta, och höfwitsmän, och de yppersta i Galileen, en aftonkost; Då nu en belägen dag kom, at Herodes, på sin födelsedag, gaf de öfwersta, och höfwitsmän, och de yppersta i Galileen, en aftonkost;

²² Gick Herodias dotter in, och dansade, och det behagade Herodi, och dem der med honom såto wid bordet. Då sade Konungen til pigona: Bed utaf mig hwad du wilt, jag will gifwa dig det. Gick Herodias dotter in, och dansade, och det behagade Herodi, och dem der med honom såto wid bordet. Då sade Konungen til pigona: Bed utaf mig hwad du wilt, jag will gifwa dig det.

²³ Och swor henne en ed: Hwad du bedjande warder af mig, will jag gifwa dig, allt intil hälften af mitt rike. Och swor henne en ed: Hwad du bedjande warder af mig, will jag gifwa dig, allt intil hälften af mitt rike.

²⁴ Hon gick ut, och sade til sina moder: Hwad skall jag bedja? Hon sade: Johannis Döparens hufwud. Hon gick ut, och sade til sina moder: Hwad skall jag bedja? Hon sade: Johannis Döparens hufwud.

²⁵ Och hon gick strax med hast in til Konungen, och bad, sägandes: Jag will, at du gifwer mig nu strax, på et fat, Johannis Döparens hufwud. Och hon gick strax med hast in til Konungen, och bad, sägandes: Jag will, at du gifwer mig nu strax, på et fat, Johannis Döparens hufwud.

²⁶ Då wardt Konungen bedröfwad; dock, för edens skull, och för deras skull, som der såto wid bordet, wille han icke wisa henne af: Då wardt Konungen bedröfwad; dock, för edens skull, och för deras skull, som der såto wid bordet, wille han icke wisa henne af:

²⁷ Utan strax sände Konungen bödelen, och böd inhemta hans hufwud. Han gick åstad, och halshögg honom i fångahuset: Utan strax sände Konungen bödelen, och böd inhemta hans hufwud. Han gick åstad, och halshögg honom i fångahuset:

²⁸ Och bar fram hans hufwud på et fat, och fick pigone; och pigan fick det sine moder. Och bar fram hans hufwud på et fat, och fick pigone; och pigan fick det sine moder.

²⁹ Då hans lärjungar det sporde, kommo de, och togo hans lekamen up, och begrofwo honom. Då hans lärjungar det sporde, kommo de, och togo hans lekamen up, och begrofwo honom.

³⁰ Och Apostlarna församlades til JEsum, och förkunnade honom all stycke; och hwad de gjort och lärt hade. Och Apostlarna församlades til JEsum, och förkunnade honom all stycke; och hwad de gjort och lärt hade.

³¹ Då sade han til dem: Kommer I allene afsides med mig uti ödemarken, och hwiler eder något litet; ty der woro månge, som gingo til och ifrå, så at de hade icke tid til at äta. Då sade han til dem: Kommer I allene afsides med mig uti ödemarken, och hwiler eder något litet; ty der woro månge, som gingo til och ifrå, så at de hade icke tid til at äta.

³² Och så for han bort afsides til skepps uti ödemarken. Och så for han bort afsides til skepps uti ödemarken.

³³ Och folket såg, at de foro sina färde; och månge kände honom, och lupo dit tilsammans af alla städer til fot, och kommo fram förr än de, och församlades til honom. Och folket såg, at de foro sina färde; och månge kände honom, och lupo dit tilsammans af alla städer til fot, och kommo fram förr än de, och församlades til honom.

³⁴ Så gick JEsus ut, och fick se det myckna folket, och warkunnade sig öfwer dem; förty de woro såsom får, de ingen herdan hade; och begynte lära dem mycket. Så gick JEsus ut, och fick se det myckna folket, och warkunnade sig öfwer dem; förty de woro såsom får, de ingen herdan hade; och begynte lära dem mycket.

³⁵ Och då nu dagen war fast framliden, gingo hans Lärjungar til honom, och sade: Här är öknen, och tiden är fast förliden; Och då nu dagen war fast framliden, gingo hans Lärjungar til honom, och sade: Här är öknen, och tiden är fast förliden;

³⁶ Släpp dem ifrå dig, at de måga gå bort i byarna och torpen här omkring, och köpa sig bröd; ty de hafwa intet äta. Släpp dem ifrå dig, at de måga gå bort i byarna och torpen här omkring, och köpa sig bröd; ty de hafwa intet äta.

³⁷ Då swarade han dem, och sade: Gifwer I dem äta. Då sade de til honom: Skole wi gå bort, och köpa för tuhundrade penningar bröd, och gifwa dem äta? Då swarade han dem, och sade: Gifwer I dem äta. Då sade de til honom: Skole wi gå bort, och köpa för tuhundrade penningar bröd, och gifwa dem äta?

³⁸ Då sade han til dem: Huru mång bröd hafwen I? Går, och ser til. Och sedan de hade sett til, sade de: Fem, och twå fiskar. Då sade han til dem: Huru mång bröd hafwen I? Går, och ser til. Och sedan de hade sett til, sade de: Fem, och twå fiskar.

³⁹ Då böd han dem, at de skulle sätta sig alle i matskap, i gröna gräset. Då böd han dem, at de skulle sätta sig alle i matskap, i gröna gräset.

⁴⁰ Och de satte sig i hopar, hundrade och hundrade, femtio och femtio. Och de satte sig i hopar, hundrade och hundrade, femtio och femtio.

⁴¹ Och så tog han de fem bröd och de twå fiskar; och uplyfte sin ögon til himmelen, tackade, och bröt bröden, och fick sinom Lärjungom, at de skulle lägga för dem; och de twå fiskar bytte han emellan dem alla. Och så tog han de fem bröd och de twå fiskar; och uplyfte sin ögon til himmelen, tackade, och bröt bröden, och fick sinom Lärjungom, at de skulle lägga för dem; och de twå fiskar bytte han emellan dem alla.

⁴² Och de åto alle, och wordo mätte: Och de åto alle, och wordo mätte:

⁴³ Och togo sedan up tolf korgar fulla med styckom, och fiskomen. Och togo sedan up tolf korgar fulla med styckom, och fiskomen.

⁴⁴ Och de der ätit hade, woro wid femtusend män. Och de der ätit hade, woro wid femtusend män.

⁴⁵ Och strax dref han sina Lärjungar, at de skulle gå til skepps, och fara för honom öfwer hafwet til Bethsaida, medan han skilde folket ifrå sig. Och strax dref han sina Lärjungar, at de skulle gå til skepps, och fara för honom öfwer hafwet til Bethsaida, medan han skilde folket ifrå sig.

⁴⁶ Och när han hade skilt dem ifrå sig, gick han dädan up på et berg, til at bedja. Och när han hade skilt dem ifrå sig, gick han dädan up på et berg, til at bedja.

⁴⁷ Och då aftonen kom, war skeppet midt på hafwet, och han på landet allena. Och då aftonen kom, war skeppet midt på hafwet, och han på landet allena.

⁴⁸ Och han såg, at de hade plats med roende; ty wädret war dem emot. Och wid fjerde wäkten om nattene kom han til dem, gångandes på hafwet; och han wille gå fram om dem. Och han såg, at de hade plats med roende; ty wädret war dem emot. Och wid fjerde wäkten om nattene kom han til dem, gångandes på hafwet; och han wille gå fram om dem.

⁴⁹ Och när de sågo honom gångandes på hafwet, mente de det hade warit et spökelse, och ropade; Och när de sågo honom gångandes på hafwet, mente de det hade warit et spökelse, och ropade;

⁵⁰ Ty de sågo honom alle, och wordo förskräckte. Då talade han dem strax til, och sade til dem: warer wid en god tröst, jag äret; warer icke rädde. Ty de sågo honom alle, och wordo förskräckte. Då talade han dem strax til, och sade til dem: warer wid en god tröst, jag äret; warer icke rädde.

⁵¹ Och han steg up til dem i skeppet, och wädret stillade sig; och de wordo storliga förskräckte, förundrande wid sig sjelfwa öfwermåtton. Och han steg up til dem i skeppet, och wädret stillade sig; och de wordo storliga förskräckte, förundrande wid sig sjelfwa öfwermåtton.

⁵² Ty de hade icke fått förstånd af bröden; ty deras hjerta war förblindadt. Ty de hade icke fått förstånd af bröden; ty deras hjerta war förblindadt.

⁵³ Och då de öfwerfarne woro, kommo de til det landet Genesaret, och lade der i hamn. Och då de öfwerfarne woro, kommo de til det landet Genesaret, och lade der i hamn.

⁵⁴ Och när de gingo utu skeppet, kände de honom strax: Och när de gingo utu skeppet, kände de honom strax:

⁵⁵ Och lupo omkring allan den landsändan; och begynte omkring föra de sjuka på sängar, dit de hörde han war. Och lupo omkring allan den landsändan; och begynte omkring föra de sjuka på sängar, dit de hörde han war.

⁵⁶ Och hwar han ingick, i byar, eller städer, eller torp, der lade de kranka på gatorna, och bådo honom, at de åtminstone måtte taga på hans klädefåll; och så månge, som kommo wid honom, de wordo helbregda. Och hwar han ingick, i byar, eller städer, eller torp, der lade de kranka på gatorna, och bådo honom, at de åtminstone måtte taga på hans klädefåll; och så månge, som kommo wid honom, de wordo helbregda.