Liknelser om Guds ords och rikes art. Hafwet stiladt.

Liknelser om Guds ords och rikes art. Hafwet stiladt.

¹ Och han begynte åter lära wid hafwet; och til honom församlades mycket folk, så at han måste stiga uti et skepp, och satt der på hafwet; och allt folket blef på landet wid hafwet. Och han begynte åter lära wid hafwet; och til honom församlades mycket folk, så at han måste stiga uti et skepp, och satt der på hafwet; och allt folket blef på landet wid hafwet.

² Och han lärde dem mycket genom liknelser; och sade til dem uti sin predikan; Och han lärde dem mycket genom liknelser; och sade til dem uti sin predikan;

⁴ Och hände sig, wid han sådde, föll somt wid wägen; och foglarna under himmelen kommo, och åto det up. Och hände sig, wid han sådde, föll somt wid wägen; och foglarna under himmelen kommo, och åto det up.

⁵ Men somt föll på stenören, der icke mycken jord war; och det gick strax up, ty der war icke djup jord. Men somt föll på stenören, der icke mycken jord war; och det gick strax up, ty der war icke djup jord.

⁶ Men då solen gick up, förwisnade det; och efter det war icke wäl berotadt, förtorkades det. Men då solen gick up, förwisnade det; och efter det war icke wäl berotadt, förtorkades det.

⁷ Och somt föll i törne; och törnen wäxte up, och förqwafde det; och det bar ingen frukt. Och somt föll i törne; och törnen wäxte up, och förqwafde det; och det bar ingen frukt.

⁸ Och somt föll i goda jord, och det bar frukt, som upgick, och wäxte: Et bar tretiofalt, och et sextiofalt, och et hundradefalt. Och somt föll i goda jord, och det bar frukt, som upgick, och wäxte: Et bar tretiofalt, och et sextiofalt, och et hundradefalt. Och somt föll i goda jord, och det bar frukt, som upgick, och wäxte: Et bar tretiofalt, och et sextiofalt, och et hundradefalt. Och somt föll i goda jord, och det bar frukt, som upgick, och wäxte: Et bar tretiofalt, och et sextiofalt, och et hundradefalt.

⁹ Och han sade til dem: Den der öron hafwer til at höra, han höre. Och han sade til dem: Den der öron hafwer til at höra, han höre.

¹⁰ Då han nu allena war, sporde de, som med honom woro, med de tolf, honom til om den liknelsen. Då han nu allena war, sporde de, som med honom woro, med de tolf, honom til om den liknelsen.

¹¹ Och han sade til dem: Eder är gifwit at weta Guds rikes hemlighet; men dem der utantil äro sker all ting genom liknelser: Och han sade til dem: Eder är gifwit at weta Guds rikes hemlighet; men dem der utantil äro sker all ting genom liknelser:

¹² På det de skola med seende ögon se, och dock likwäl icke förnimmat; och med hörande öron höra, och dock icke förståt; på det de sig icke ens skola omwända, och synderna dem förlåtna warda. På det de skola med seende ögon se, och dock likwäl icke förnimmat; och med hörande öron höra, och dock icke förståt; på det de sig icke ens skola omwända, och synderna dem förlåtna warda.

¹³ Och han sade til dem: Förstån I icke denna liknelsen? Huru wiljen I då förstå alla liknelser? Och han sade til dem: Förstån I icke denna liknelsen? Huru wiljen I då förstå alla liknelser?

¹⁴ Sädesmannen sår ordet. Sädesmannen sår ordet.

¹⁵ Men desse äro de, som wid wägen äro, der ordet sådt warder; och de hafwa det hört; strax kommer Satan, och tager bort ordet, som sådt war i deras hjertan. Men desse äro de, som wid wägen äro, der ordet sådt warder; och de hafwa det hört; strax kommer Satan, och tager bort ordet, som sådt war i deras hjertan.

¹⁶ Alltså äro ock de, som på stenören sådde äro; då de hafwa hört ordet, anamma de det strax med fröjd: Alltså äro ock de, som på stenören sådde äro; då de hafwa hört ordet, anamma de det strax med fröjd:

¹⁷ Och de hafwa inga rötter i sig, utan stå til en tid; då någor bedröfwelse kommer uppå, eller förföljelse, för ordets skull, strax förargas de. Och de hafwa inga rötter i sig, utan stå til en tid; då någor bedröfwelse kommer uppå, eller förföljelse, för ordets skull, strax förargas de.

¹⁸ Och desse äro de, som i törne sådde äro; de der höra ordet: Och desse äro de, som i törne sådde äro; de der höra ordet:

¹⁹ Och denna werldenes omsorger, och de bedrägelige rikedomar, och mycken annor begärelse, gå der in, och förqwäfwa ordet, och det warder ofruktsamt. Och denna werldenes omsorger, och de bedrägelige rikedomar, och mycken annor begärelse, gå der in, och förqwäfwa ordet, och det warder ofruktsamt.

²⁰ Och desse äro de, som uti goda jord sådde äro; de der ordet höra, och anammat, och bära frukt, somt tretiofalt, och somt sextiofalt, och somt hundradefalt. Och desse äro de, som uti goda jord sådde äro; de der ordet höra, och anammat, och bära frukt, somt tretiofalt, och somt sextiofalt, och somt hundradefalt.

²¹ Och han sade til dem: Icke warder et ljus uptändt fördenskull, at man skall sätta det under ena skäppo, eller under bordet; sker det icke fördenskull, at det skall upsättas på ljusastakan? Och han sade til dem: Icke warder et ljus uptändt fördenskull, at man skall sätta det under ena skäppo, eller under bordet; sker det icke fördenskull, at det skall upsättas på ljusastakan?

²² Ty intet är fördoldt, som icke uppenbaras skall; ej heller hemligit, som icke skall upkomma. Ty intet är fördoldt, som icke uppenbaras skall; ej heller hemligit, som icke skall upkomma.

²³ Den der öron hafwer til at höra, han höre. Den der öron hafwer til at höra, han höre.

²⁴ Och han sade til dem: Ser til, hwad I hören: Med hwad mått I mälen, der skola andra mäla eder med; och eder warder ändå tilgifwit, I som hören detta. Och han sade til dem: Ser til, hwad I hören: Med hwad mått I mälen, der skola andra mäla eder med; och eder warder ändå tilgifwit, I som hören detta.

²⁵ Ty den der hafwer, honom warder gifwit; och den der icke hafwer, af honom skall ock tagit warda det han hafwer. Ty den der hafwer, honom warder gifwit; och den der icke hafwer, af honom skall ock tagit warda det han hafwer.

²⁶ Och han sade: Så är Guds rike, som en man kastar ena säd i jordena; Och han sade: Så är Guds rike, som en man kastar ena säd i jordena;

²⁷ Och sofwer, och står up, natt och dag; och säden går up, och wäxer, så at han der intet af wet: Och sofwer, och står up, natt och dag; och säden går up, och wäxer, så at han der intet af wet:

²⁸ Ty jorden bär utaf sig sjelf, först brodd, sedan ax, sedan fullbordadt hwete i axena. Ty jorden bär utaf sig sjelf, först brodd, sedan ax, sedan fullbordadt hwete i axena.

²⁹ När nu frukten mogen är, strax brukar han lian; ty skördetiden är för handen. När nu frukten mogen är, strax brukar han lian; ty skördetiden är för handen.

³⁰ Och han sade: Vid hwem skole wi likna Guds rike? Och med hwad liknelse skole wi betekna det? Och han sade: Vid hwem skole wi likna Guds rike? Och med hwad liknelse skole wi betekna det?

³¹ Det är såsom et senapskorn, hwilket, då det sådt warder i jordena, är det mindre än all annor frö på jordene; Det är såsom et senapskorn, hwilket, då det sådt warder i jordena, är det mindre än all annor frö på jordene;

³² Och då det sådt är, går det up, och warder större än all annor krydder, och får stora grenar, så at foglarne under himmelen måga bo under dess skugga. Och då det sådt är, går det up, och warder större än all annor krydder, och får stora grenar, så at foglarne under himmelen måga bo under dess skugga.

³³ Och med mång sådana liknelser sade han dem ordet, efter som de förmådde hörat: Och med mång sådana liknelser sade han dem ordet, efter som de förmådde hörat:

³⁴ Och utan liknelse talade han intet til dem; men Lärjungomen uttydde han all ting afsides. Och utan liknelse talade han intet til dem; men Lärjungomen uttydde han all ting afsides.

³⁵ Och den samma dagen, då aftonen wardt, sade han til dem: Låt oss fara utöfwer, på den andra stranden. Och den samma dagen, då aftonen wardt, sade han til dem: Låt oss fara utöfwer, på den andra stranden.

³⁶ Så läto de folket gå, och togo honom, med skeppet, der han redo uti war: Woro ock desslikes någor annor skepp med honom. Så läto de folket gå, och togo honom, med skeppet, der han redo uti war: Woro ock desslikes någor annor skepp med honom.

³⁷ Och der upwäxte en stor storm, och wågen slog in i skeppet, så at det förfyltes. Och der upwäxte en stor storm, och wågen slog in i skeppet, så at det förfyltes.

³⁸ Och han sof bak i skeppet på et hyende: Då wäckte de honom up, och sade til honom: Mästar, sköter du intet derom, at wi förgås? Och han sof bak i skeppet på et hyende: Då wäckte de honom up, och sade til honom: Mästar, sköter du intet derom, at wi förgås?

³⁹ Och då han upwäckt war, näpste han wädret, och sade til hafwet: Tig, och war stilla. Och wädret saktade sig, och wardt et stort lugn. Och då han upwäckt war, näpste han wädret, och sade til hafwet: Tig, och war stilla. Och wädret saktade sig, och wardt et stort lugn.

⁴⁰ Och han sade til dem: Hwarföre ären I så rädde? Huru kommer det til, at I icke hafwen trona? Och han sade til dem: Hwarföre ären I så rädde? Huru kommer det til, at I icke hafwen trona?

⁴¹ Och de wordo ganska förskräckte, och sade emellan sig: Ho är denne? Ty wädret och hafwet äro honom lydig. Och de wordo ganska förskräckte, och sade emellan sig: Ho är denne? Ty wädret och hafwet äro honom lydig.