Christus smord, såld; håller Påska, Nattvard; kämpar; beder(fängslas, dömes, förnekas.

¹ Och två dagar derefter instundade Påska och Sötbrödsdagarna; och de öfverste Presterna och de Skriftlärde sökte efter, huru de kunde svikliga få fatt på honom, och döda honom.

² Men de sade: Icke om högtidsdagen, att ett upplopp icke sker ibland folket.

³ Och då han var i Bethanien, i den spitelska Simons hus, vid han satt till bords, kom en qvinnna, som hade ett glas med oförfalskadt och kosteligit nardus smörjelse; hon bröt glaset sönder, och utgöt det på hans hufvud.

⁴ Så voro der någre, som icke togo det väl vid sig, och sade: Hvarefter förspilles denna smörjelsen?

⁵ Ty det måtte väl varit såldt mer än för trehundrade penningar, och gifvet fattigom; och läto illa på henne.

⁶ Då sade Jesus: Låter henne med frid; hvi gören I henne illa tillfrids? Hon hafver gjort en god gerning på mig;

⁷ Ty I hafven alltid fattiga när eder; och när som helst I viljen, kunnen I göra dem till godo; men mig hafven I icke alltid.

⁸ Det hon kunde, det gjorde hon; hon är förekommen att smörja min lekamen till begrafning.

⁹ Sannerliga säger jag eder: Hvar detta Evangelium predikadt varder uti hela verldene, skall ock detta, som hon gjorde, sagdt varda, henne till åminnelse.

¹⁰ Och Judas Ischarioth, en af de tolf, gick bort till de öfversta Presterna, på det han skulle förråda honom dem i händer.

¹¹ När de det hörde, vordo de glade, och lofvade honom, att de ville gifva honom penningar; och han sökte, huru han lämpeligast kunde förråda honom.

¹² På första Sötbrödsdagen, då man offrade Påskalambet, sade hans Lärjungar till honom: Hvar vill du, att vi skole gå och reda till, att du äter Påskalambet?

¹³ Och han sände två af sina Lärjungar, och sade till dem: Går in i staden, och der möter eder en man, bärandes ena kruko vatten; följer honom efter;

¹⁴ Och hvar han ingår, säger till husbondan: Mästaren låter säga dig: Hvar är gästahuset, der jag med minom Lärjungom kan äta Påskalambet?

¹⁵ Och han skall visa eder en stor sal, beredd och tillpyntad; der reder till för oss.

¹⁶ Och hans Lärjungar gingo ut, och kommo in i staden, och funno som han dem sagt hade, och tillredde Påskalambet.

¹⁷ Då nu aftonen vardt, kom han med de tolf.

¹⁸ Och vid de såto till bords, och åto, sade Jesus: Sannerliga säger jag eder, en af eder, som äter med mig, skall förråda mig.

¹⁹ Men de begynte vara illa tillfrids, och sade till honom, hvar i sin stad: Är det jag? och den andre: Är det jag?

²⁰ Han svarade och sade till dem: En af de tolf, den söm tager i fatet med mig.

²¹ Ja, menniskones Son varder så gångandes, som skrifvet är om honom; men ve de mennisko, genom hvilken menniskones Son varder förrådder; de mennisko vore bättre, att hon icke vore född.

²² Och vid de åto, tog Jesus brödet; tackade, och bröt det, och gaf dem, och sade: Tager, äter, detta är min lekamen;

²³ Och tog kalken, och tackade, och gaf dem; och de drucko deraf alle.

²⁴ Och sade han till dem: Detta är min blod, dess nya Testamentsens, hvilken för många utgjuten Varder.

²⁵ Sannerliga säger jag eder: Härefter skall jag icke dricka af vinträs frukt, intill den dagen att jag dricker det nytt i Guds rike.

²⁶ Och då de hade sagt lofsången, gingo de ut på Oljoberget.

²⁷ Och Jesus sade till dem: I skolen alle i denna nattene förargas på mig; ty det är skrifvet: Jag skall slå herdan, och fåren varda förskingrad.

²⁸ Men då jag är uppstånden, vill jag gå fram för eder uti Galileen.

²⁹ Då sade Petrus till honom: Om än alle förargades, skall jag icke förargas.

³⁰ Jesus sade till honom: Sannerliga säger jag dig, i dag, i denna natt, förr än hanen hafver två resor galit, skall du tre resor försaka mig.

³¹ Då sade han ändå ytterligare: Ja, skulle jag än dö med dig, jag skall icke försaka dig. Sammalunda sade de ock alle.

³² Och de kommo på den platsen, som kallades Gethsemane. Och han sade till sina Lärjungar: Sitter här, så länge jag går afsides, till att bedja.

³³ Och så tog han med sig Petrum, och Jacobum, och Johannem, och begynte till att förskräckas och ängslas;

³⁴ Och sade till dem: Min själ är bedröfvadallt intill döden; blifver här, och vaker.

³⁵ Och han gick litet fram bätter, och föll ned på jordena, och bad att, om möjeligit vore, skulle den stunden undgå honom;

³⁶ Och sade: Abba, Fader; all ting äro dig möjelig; unddrag mig denna kalken; dock icke hvad jag vill, utan hvad du vill.

³⁷ Och han kom, och fann dem sofvande, och sade till Petrum: Simon, sofver du? Förmådde du icke vaka ena stund?

³⁸ Vaker, och beder, att I icke kommen uti frestelse; anden är viljog, men köttet är svagt.

³⁹ Och så gick han åter bort, och bad; och talade samma orden.

⁴⁰ Och då han kom igen, fann han dem åter sofvande; ty deras ögon voro tung; och de visste icke hvad de honom svarade.

⁴¹ Och han kom tredje gången, och sade till dem: Ja, sofver nu, och hvi ler eder; det är nog, stunden är kommen: Si, menniskones Son varder öfverantvardad uti syndares händer.

⁴² Står upp, låt oss gå: Si, den mig förråder, är hardt när.

⁴³ Och straxt, med samma orden, steg Judas fram, den der en var af de tolf; och med honom ett stort tal folk, med svärd och stafrar, ifrå de öfversta Presterna, och de Skriftlärda, och de äldsta.

⁴⁴ Så hade den, som förrådde honom, gifvit dem ett tecken, sägandes: Hvilken jag kysser, den äret; tager fatt på honom, och förer honom varliga.

⁴⁵ Och som handkorn, trädde han hasteliga fram till honom, och sade till honom: Rabbi, Rabbi; och kysste honom.

⁴⁶ Då bäro de händer på honom, och grepo honom.

⁴⁷ Men en, af de der när stodo, drog ut sitt svärd, och slog öfversta Prestens tjenare, och högg honom ett öra af.

⁴⁸ Och Jesus svarade, och sade till dem: Såsom till en röfvare ären I utgängne, med svärd och stafrar, till att gripa mig.

⁴⁹ Jag hafver hvar dag varit när eder i templet, och lärt, och I togen intet fatt på mig; men detta sker, på det att Skrifterna skola fullbordas.

⁵⁰ Och Lärjungarna gåfvo honom då alle öfver, och flydde.

⁵¹ Men en unger man följ de honom, klädd på blotta kroppen uti ett linkläde; och unge män grepo honom.

⁵² Men han lät fara linklädet, och kom undan ifrå dem naken.

⁵³ Så ledde de Jesum till den öfversta Presten, och med honom församlades alle Öfverste Presterna, och de äldste, och Skriftlärde.

⁵⁴ Och Petrus följde långt efter honom, tilldess han kom uti den öfversta Prestens palats; och satte sig ibland tjenarena, och värmde sig vid ljuset.

⁵⁵ Men de öfverste Presterna, och hela Rådet, sökte efter vittne emot Jesum, att de måtte låta döda honom; och kunde dock ingen finna;

⁵⁶ Ty månge hade burit falskt vittnesbörd emot honom; dock gjorde deras vittnesbörd icke fyllest.

⁵⁷ Då stodo någre upp, och båro falskt vittnesbörd emot honom, och sade:

⁵⁸ Vi hörde honom säga: Jag vill nederslå detta templet, som är med händer uppbygdt, och i tre dagar sätta ett annat upp igen, utan händer uppbygdt.

⁵⁹ Och deras vittnesbörd gjorde ändå icke fyllest.

⁶⁰ Då stod den öfverste Presten upp ibland dem, och frågade Jesum, sägandes: Svarar du intet? Hvad vittna desse emot dig?